Du är inte mindre än du gör dig.

Jag har hittils konstaterat att Örebro är hemskt stort och att jag är relativt liten. Jag måste skaka av mig småstadsmentaliteten snarast om jag ska klara mig här.

Jag tog mig för att cykla hemfirån ända in till stan för att köpa mig ett busskort, för jag är snål. Det resonamenget går ihop jag lovar. Jag letar i vild förtvivlan efter det där resecentrumet som jag vet finns här för jag anlände vid det för två dagar sedan. Jag hamnar i centrum men något större "rese" fann jag inte där. Tillslut var jag så trött att jag var tvungen att gå in på en pressbyrå och köpa något svalkande. Där ramlade jag också över ett busskort. I större städer är det nämligen dit man vänder sig för att göra sådant.

Jag passade också på att köpa hejdlöst mycket tid på en sidewalk express som befann sig i samma pressbyrå, som hädanefter kommer att gå under namnet "min stora räddning och vän".

En annan sån sak som skriker "Lantlolla" är att jag cyklade på trottoaren genom hela centrum. Alla andra trampade modigt på på vägen bland bussarna, trodde jag. Efter noga observerande insåg jag dock att det aldrig kom några bilar. Jag sluter mig därför till att de otroligt breda vägarna här faktiskt är cykelbana, där bussarna samsas. Trots denna insikt håller jag mig nog kvar på trottoaren ett tag till eftersom att jag inte ser skillnad på cykelbanorna och bilvägarna (som korsar lite då och då, annat vore orimligt.)

Nu ska jag se till att spara lite tid så jag hinner skriva imorgon också. Kram på er alla!
Jag hoppas att Ditt-Inger är nöjd nu. :)