Utan anmärkning

Det infinner sig genast ett illamående över saker man inte kan kontrollera, främmande saker som skall hanteras. En strid ström av information som ska lagras och bearbetas. Analyseras i minsta detalj. Jag går mot härdsmälta.

Dessutom vet jag att jag precis har ätit mig mätt. Ändå är jag hungrig. På vad? Jag vet inte. Det kan vara allt mellan choklad och kycklingrulle. Det lutar mest åt att det är en inbilsk hunger som jagar mig för att jävlas. Kommer och går, ändrar form. Jag får försöka lösa detta med någon sorts ekvation av monetära resurser, logik och behovsbedömning.

Dessutom skall jag inventera min frys för lättare översikt.

To Mr Cheng

Ibland kan jag vara riktigt fånig, glömma bort att jag ska föreställa en någorlunda vuxen människa. Det är tur att facebook finns så man får utlopp för allt snokande man vill göra på sina medmänniskor annars skulle nog mitt liv gå under en smula.

Jag väntar fortfarande, men jag tror det kan vara värt det.

Du kan vara hur bra som helst, men du kan aldrig vara ankan.

Det är ett till inlägg som borde heta "Något för de som väntar" men det är dels så att jag aldrig återanvänder titlar om de inte är alldeles nödvändigt. Dessutom vore det alldeles för tydligt att jag väntar på något. Och jag gillar inte tydlighet. Fast jag egentligen vill att alla ska förstå vad jag skriver. Jag är ju så svååååår.

Ibland kan man känna att man behöver en ursäkt för att gråta, har du någon på lager? Någon som inte ligger alldeles för nära sanningen?

Mitt liv går bra också, men det är ju inte det som min blogg handlar om. Den handlar ju bara om hur svåååår jag är. Och hur mycket jag tycker om mina riktiga vänner, och mig själv.

Jag mindes något igår som handlade om en stukat arm som var blå. Jag ramlar och slår mig ofta, speciellt på vintern. Jag borde vadderas.

Jag ska skriva något jättepositivt snart, jag vill bara vara säker på att jag inte lurar mig själv. Det är nämligen det jag gör bäst.

Just because I'm hurting, doesn't mean I'm hurt

Jag fick en utmärkt anledning att sparka igång bloggandet igen efter min flytt när Clownmat (om jag visste hur man länkade skulle en sån suttit här) skickade en uppmaning från sin blogg att nämna tre av de bästa händelserna i sitt liv. Jag håller med om att det är skitsvårt. Jag har dock tillslut valt dessa tre preliminärt.

Jag hoppades förresten på att komma på en sån där specifik sak som när man hittade ett gemensamt intresse i sitt förhållande men det visade sig att min hjärna arbetar bara med efterkonstruktioner.

Iallafall, här kommer de: (utan inbördes ordning)

Ett telefonsamtal jag fick i fredags från en person jag inte hört av på mycket länge, och det kändes som första dagen på ett liv.

(det tog ungefär 20 minuter att komma vidare här...)
När diskussionen gällde en hastigt placerad ejakulation och jag säger "Som en Pollock" och responsen var ett skratt som inte bar det minsta tecken på förvirring eller nervositet för att vara dum, bara ren och skär igenkänning och förståelse. Det verkar kanske som en överdriven sak att ha med på en best of my life men dels var det väldigt svårt att komma på något, men mest är det så härligt att inte behöva förklara sin konstiga skämt för folk, att någon direkt kopplar referensen och också tycker den är rolig.

Jag lämnar öppet för den trejde, för det känns som att det måste vara extra kvalitét på den.

Ja, jag har iallafall flyttat klart nu. Allt har fått sin plats så länge, tills jag nästa gång är missnöjd med livet och ordnar om i min trygghet.