Party with my pain

Det visade sig att det går bra att skriva när man är glad också. Allt är inte emoness all the time. Och måste inte vara det heller.

Jag har en ny tröja för dåligt självförtroende. Den är kritstrecksrandig och har hål för tummarna i ärmarna, den har påsydda vingar som är snörade i ryggen. Den är helt underbar, vill man gå på krogen eller vill man krypa i soffan och lyssna på Thåström medan man leker med tummarna i ärmen så går det alldeles bra. Det bästa av allt: Den här gången döljer den inget.

Igår var gyllene onsdagen då bara bra saker hände och jag hoppas att helgen fortsätter i samma tecken.

Idag var det helt okej att vara hämndlysten och bitter, zweite skrattade tillochmed. Kanske för att hon vet att det är ett friskhetstecken.

Jag har testat att använda uttrycket "Mina föräldrar" i lite olika sammahang den senaste veckan, det rullar bra i munnen och klingar fint i öronen. Det har ett underliggande brus av "normal". Ett fult ord egentligen men ibland känns det tryggt.

Jag har gjort det till en konstform, jag har gjort det till mitt allt.

Nästa vecka ska jag bjuda en annan del av mitt liv på mat. En del av mig som inte blivit äldre än 15. Som inte fått trotsa klart, aldrig varit full, inte smällt i någon dörr, aldrig gråtit över misstag. Den halvan av den jag är som aldrig kommer veta vem jag är, och hur jag blev såhär.
För att han inte tror det är sant.

I sådana här lägen skull man haft en fru som distraherar elefanten i rummet.

Det vore så roligt med ett eget litet hus, en minivilla man får tapetsera själv och som har ett torn. Jag såg en sån i Hem & Hyra, det gav hopp om bättring.

Den här veckan vill jag ha barn igen. Livet är en bok och du måste läsa den, som en visare och på alla vis missanpassad pusselbit av mitt liv skulle sagt, och haft rätt. Som alltid.

En socionom med en blogg

Jag vill bara för future reference meddela alla, så det inte blir några förvirringar:

När jag och Kristina har tagit kontrollen och regerar över ett eget land så skall alla våra myndighetsbeslut vara klara besked: "Njet och därmed basta!" Vi mesar inte, och vill inte försöka sända någon rökridå om att det finns demokrati och rättvisa.

Livet är hårt, det borde man veta! Man kan inte hålla sin vän i ena handen och sin nya hink och spade i den andra. Det går bara inte!

Dessutom har vi bara ministertitlar som säger något om vad det är..för kom igen. forsknings och rymdminister?

En elegi för Nalle Puh

Jag svamlar idag, igen. Jag försöker vara en bok som alla vill läsa.

En kioskvältarkurslitteraturserotiskdokuroman om livet, matlagning och som samlar visa ord som folk sagt, sånt som man måste gilla fast det egentligen bara är sentimentalt skit.

På min femårsplan ligger också att sluta vara en enmansföreställning av emo-disney som går i nattrepris på lokalkanaler. Lite värdighet för i helvete!

//Inläggets enda seriösa parti//
Jag har slutat vänta nu. Nu lever jag i nya väntade saker som också dök upp och hoppas att det stannar, förbättras och blir allt jag vill att det ska bli.
//No more seriös bizniz//

Sen tar vi tillbaka en gammal klassiker.

Dagens doft: Varma lakan man sovit i
Dagens känsla: Är styrd av en tanke (haha)