Lid för konsten eller brinn

Imorgon är det Kent på Conventum. Jag är väldigt förväntansfull men samtidigt rädd för att jag egentligen är en stram människa utan förmåga att visa känslor. Tänk om jag kämpar mig till tidernas bästa platser och står där och inte förtjänar dem för att jag inte kan skrika och gråta. Bara vara i min bubbla. Det är nog inte alla som ser det som jag. Att jag vill vara i en bubbla med dem, bara stå och titta som om det vore en film eller något annat där jag inte har möjlighet att ingripa.

Jag vill aldrig vara delaktig, men jag vill se vad som händer, och det kan jag inte längst bak.

Jag är mer nöjd med tentan än jag trodde, av någon anledning känns den överkombar men det känns så förmätet att säga så.