Nu känns allt så stort helt plötsligt och jag är bara en bit i pusslet. Visserligen en hörnbit. Andra hörnbiten är dock väldigt långt bort. Ändå så ska hypotenusan av en jämn kvadrat alltid vara kortade än de två sammanlagda kateterna. Det går dock inte att ta med i ekvationen eftersom att jag var en usel naturvetare redan när jag trodde att jag var det och illusionen börjar att brännas i kanterna något.
Inte är jag humanist heller, det skulle kräva en human sida av mig. Jag är en ö och ni är de vågor som tror att stranden är en grå gräns mellan oss. Det är den inte kan jag meddela. Iallfall inte när jag bunkrat med sandsäckar.
Det är metaforernas afton ikväll, eller vad sägs om ett citat från J.Berg
"Det är läggdags för skämten, det är allvar i år"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar