Du kan vara hur bra som helst, men du kan aldrig vara ankan.

Det är ett till inlägg som borde heta "Något för de som väntar" men det är dels så att jag aldrig återanvänder titlar om de inte är alldeles nödvändigt. Dessutom vore det alldeles för tydligt att jag väntar på något. Och jag gillar inte tydlighet. Fast jag egentligen vill att alla ska förstå vad jag skriver. Jag är ju så svååååår.

Ibland kan man känna att man behöver en ursäkt för att gråta, har du någon på lager? Någon som inte ligger alldeles för nära sanningen?

Mitt liv går bra också, men det är ju inte det som min blogg handlar om. Den handlar ju bara om hur svåååår jag är. Och hur mycket jag tycker om mina riktiga vänner, och mig själv.

Jag mindes något igår som handlade om en stukat arm som var blå. Jag ramlar och slår mig ofta, speciellt på vintern. Jag borde vadderas.

Jag ska skriva något jättepositivt snart, jag vill bara vara säker på att jag inte lurar mig själv. Det är nämligen det jag gör bäst.