Skräckisen som kom och skrämde varenda en, sen kom tillbaka och skrämde dem igen.

Ett oacceptabelt uppehåll i mitt bloggande. Fy på mig.

Jag har kommit till freds med att jag har ett sommarjobb och jag är inte i skrivande stund livrädd för att ha något ansvar för det. Inte heller tänker jag på hur det ska gå runt rent ekonomiskt att bara jobba en del av sommaren. Jag vill bara inte vara trött när jag börjar praktiken i höst. Var det nu kommer leda mig. Om det är någonstans dit jag måste åka tåg då döör jag. Dör dör dör. Och om det är någonstans där universitetet förväntar sig att jag kan flytta i 20 veckor så är det någon annan än jag som kommer dö. Vem går inte att utröna. Allt kan skyllas på FRA.

Framför mig ligger ett långt och outstakat liv. Burr vad det är läskigt.