Det känns för kryptiskt även för mig att skriva om vita kaniner och deras eventuella inverkan på min framtidssyn. Jag vill skriva så mycket idag och det spretar så otroligt. Jag vill skriva en lång kärleksförklaring jag förmodligen kommer ångra. Jag vill vara svamp-bob. Kanske ska man hoppas mer än man ska ångra för att det är skönare. Jag vill dansa och hoppa och gunga i parken. In under trädet en sen varm kväll. Jag vill vara slamp-bob i vått gräs. Jag vill dricka sprit, röka och glömma. Främst av allt vill jag inte vara någon annan, inte vara den optimistiska beslöjade mystikern jag känner, älskar, hatar, saknar, ångrar och har distans till.
Jag vet vad jag inte vill och om jag fortsätter att fylla i sånt jag vägrar kommer det snart gå att skönja en kontur av det jag är menad att göra med mitt liv.
Jag vill så otroligt gärna skriva och nå någon med det men jag hittar inte mitt format och forum. Jag mottar tacksamt ledning i frågan.
Och om den hypotetiska kaninen sa något alls så är det att allt blir bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar