Vem blåser i min tuta?

Håll mig inte kvar i sånt jag lämnat. Lämna inte det jag ännu inte är färdig med, ensamt med mig.

Skillnaderna mellan en postlåda och en brevlåda är förutom det uppenbara också det att sådant jag lämnar i postlådan inte hamnar i min brevlåda. Jag är inte särskilt sugen på en telefonkö, jag vill bara ha en vårdkö. Numrera mig.

Kristina besökte mig i helgen och lös upp min tillvaro. Tack. Jag skrattade så jag fick ont. Hon är kanske inte lika anpassningsbar och socialt kompetent som jag är men hon är då en jävel på att dra ogröna godisbitar. Säkert en hemlig talang hon försöker dölja och använda emot mig.

Att vakna upp var hårt, senaste året har varit svårt

Ingen post på en vecka men idag fick jag iallafall ett paket av hopp och drömmar.

Jag lever för mycket i mina drömmar, ibland fastnar jag där. Då får man dricka saft i skuggan och önska att man bodde på sin egen övervåning. Kanske skulle allt plinka lite klarare, det dunka lite dovare. Skrikas lite ljusare.

Dagens citat skulle vara "You mean nothing to me anymore" men det klingar lite falsk. Vi kommer alltid vara en komposition av Anna Ternheim men inte den. Vi är för alltid "Better be", på gott och ont.  "Tribute to Linn" behöver ingen kategorisering.

Förhoppningsvis har läsare världen över nu bekantat sig med dessa på närmsta dutub. Jag har gjort gott..

Låt dem aldrig få se dig skaka.

Jag skriver listor idag.

Viljan att vara kreativ öser över mig, jag har hybris och jag vill ta över världen. Jag är den starkaste kvinna som någonsin växt upp och jagkanlevagenomallt. Jag är den sköraste blomma som någonsin växt i asfalt, jag är den mest melankoliska, tragiska och ynkligaste djurart som utrotats i en skog. Jag är president och kung.

Ni ska älska mig, dyrka mig, håna mig, skaka mig, vörda mig, hylla mig, slå mig flå mig och sätta mig på en piedestal. 

Och vi ska fortsätta.

Och jag går gärna vilse just inatt.

Nu känns allt så stort helt plötsligt och jag är bara en bit i pusslet. Visserligen en hörnbit. Andra hörnbiten är dock väldigt långt bort. Ändå så ska hypotenusan av en jämn kvadrat alltid vara kortade än de två sammanlagda kateterna. Det går dock inte att ta med i ekvationen eftersom att jag var en usel naturvetare redan när jag trodde att jag var det och illusionen börjar att brännas i kanterna något. 

Inte är jag humanist heller, det skulle kräva en human sida av mig. Jag är en ö och ni är de vågor som tror att stranden är en grå gräns mellan oss. Det är den inte kan jag meddela. Iallfall inte när jag bunkrat med sandsäckar. 

Det är metaforernas afton ikväll, eller vad sägs om ett citat från J.Berg
"Det är läggdags för skämten, det är allvar i år"

En opera för mitt nederlag

Jag är lite ledsen, saker går lite dåligt just nu. Inte the grand bakslag, men inte särskilt bra heller.

Allt kan dränkas i en härlig sjöbuffé på Ålandsbåten, på söndag är det dags att frossa. Ja jag tänker mest på maten men kan någon klandra en stackars student på sommaren?

I'm not really lost

Jag överlevde och såg mycket nytt, Insett följande. Knark är bajs (tältgrannarna gav mig många sömnlösa nätter med sitt haschande yrande) trodde de skulle ramla över mitt tält och mosa mig. Melissa Horn är bättre än vad man från början tror. Detsamma gäller Billie the vision and the dancers. "Det är för mycket kuk på festivalscenerna". Det säger allt om dem.

Jag har hittat ett litet inre zen angående det väntade bakslaget. Jag är ett med världen och annat flum.

Må mitt tält stå och jag le

Den glada optimist som jag är sitter och väntar på ett bakslag. Något måste ju gå fel när allt annat går så bra. Och jag börjar med en dementi, trots mina tidigare hot gällande tentaresultat och bli jurist så tänker jag träda tillbaka på den punkten och fortsätta bli socionom istället. En socionom med fallenhet för juridik.

Bakslaget kan som prognosen ligger vara: Göra bor mig inför hela svenska folket på bästa public service tid. Klanta bort en romans eller något otänkbart på Peace and love. Usch jag ryser.

Med de orden sagda så ska jag börja förbereda min tur mot festivallivet.

Den enda som verkligen älskar mig är du

Midsommar har passerat och nu börjar nedräkningen till bättre tider. Jag kände att det var dags att skriva ett nytt inlägg men prestationsångesten sitter i fingrarna eftersom att jag nåtts av ryktet att jag är rolig i skrift. Panik!

Stora bedrifter har gjorts idag, gick 5 kilometraren i elljusspåret.

Firandet i år bjöd på många visa ord om tomtens inre väsen och fördelen med fula lik i garderoben.

Dagens visomsord är: Kakel kakel kakel, KLINKERS

Padawan för alltid

Örebro är fint på sommaren men jag känner mig ensam. Visserligen är det självförvållat just nu men till hösten kommer det svida mer utan den andra delen av den hemliga världsomstörtningsgruppen.

Kom precis på att om inte 4 av borgarna får en känsla för personlig integritet innan den 17 juni så kommer det här att avlyssnas och analyseras. Lika bra att man skriver av sig allt om sina planer att ta över världen innan dess..

Jag lär mig mycket av att läsa DN. Det är vederhäftigt.

Plötsligt är fotboll det viktigaste jag någonsin har stöttat.

Någon som kan dö för dig och lite mer, men det är inte jag älskling

Jag är tragekomik. Var på elgiganten och satt i en massagestol, det fick mig att längta efter kärleken. Jag köpte "Lego star wars" idag, jag hoppas att det blir ringarna på vattnet. Enligt säkra källor är det den enda ursäkten för att inte ha på sig en BH.

Nu önskar du att du kände mig nog för att förstå det, så se till att det sker!