Du kan vara hur bra som helst, men du kan aldrig vara ankan.

Det är ett till inlägg som borde heta "Något för de som väntar" men det är dels så att jag aldrig återanvänder titlar om de inte är alldeles nödvändigt. Dessutom vore det alldeles för tydligt att jag väntar på något. Och jag gillar inte tydlighet. Fast jag egentligen vill att alla ska förstå vad jag skriver. Jag är ju så svååååår.

Ibland kan man känna att man behöver en ursäkt för att gråta, har du någon på lager? Någon som inte ligger alldeles för nära sanningen?

Mitt liv går bra också, men det är ju inte det som min blogg handlar om. Den handlar ju bara om hur svåååår jag är. Och hur mycket jag tycker om mina riktiga vänner, och mig själv.

Jag mindes något igår som handlade om en stukat arm som var blå. Jag ramlar och slår mig ofta, speciellt på vintern. Jag borde vadderas.

Jag ska skriva något jättepositivt snart, jag vill bara vara säker på att jag inte lurar mig själv. Det är nämligen det jag gör bäst.

Just because I'm hurting, doesn't mean I'm hurt

Jag fick en utmärkt anledning att sparka igång bloggandet igen efter min flytt när Clownmat (om jag visste hur man länkade skulle en sån suttit här) skickade en uppmaning från sin blogg att nämna tre av de bästa händelserna i sitt liv. Jag håller med om att det är skitsvårt. Jag har dock tillslut valt dessa tre preliminärt.

Jag hoppades förresten på att komma på en sån där specifik sak som när man hittade ett gemensamt intresse i sitt förhållande men det visade sig att min hjärna arbetar bara med efterkonstruktioner.

Iallafall, här kommer de: (utan inbördes ordning)

Ett telefonsamtal jag fick i fredags från en person jag inte hört av på mycket länge, och det kändes som första dagen på ett liv.

(det tog ungefär 20 minuter att komma vidare här...)
När diskussionen gällde en hastigt placerad ejakulation och jag säger "Som en Pollock" och responsen var ett skratt som inte bar det minsta tecken på förvirring eller nervositet för att vara dum, bara ren och skär igenkänning och förståelse. Det verkar kanske som en överdriven sak att ha med på en best of my life men dels var det väldigt svårt att komma på något, men mest är det så härligt att inte behöva förklara sin konstiga skämt för folk, att någon direkt kopplar referensen och också tycker den är rolig.

Jag lämnar öppet för den trejde, för det känns som att det måste vara extra kvalitét på den.

Ja, jag har iallafall flyttat klart nu. Allt har fått sin plats så länge, tills jag nästa gång är missnöjd med livet och ordnar om i min trygghet.

Låt dem aldrig få se dig gå ner

Inget duger, inget är bra, inget fyller någon mening. Inget känns som jag.

Jag känner mig så pressad av förväntningar som inte kommer från mig själv. Om inget skulle hålla ihop mig från fyra håll, vad skulle jag då vilja göra med mitt liv?

When the morning comes

Jag har en känsla som liksom säger att den vill hostas upp, men det går inte. Det är en panik av ett nytt slag. Att inte veta vad man ska göra med det kaos man själv bjudit in och låst dörren om sig med.

Det här är inte verkligt, det är bara din illusion.

Har du några hjältar kvar?

Det här är livet.

Du har gått mig i blodet

Ja, så var jag tillbaka i den ordinära bloggvärlden utan kartor som pekar på var jag befinner mig. Härmed slutar den publika rapporteringen av min Indienresa. De som är vidare intresserade av specifika detaljer vet nog hur de ska tillskansa sig dem.

Jag tänkte låta dagens inlägg bl.a. handla om klimathotet...

Det kan inte finnas ett patent på vad det ordet ska betyda, luften är fri, och dessutom kall. Klimatet i min lägenhet hotar att sjunka under 20 grader och detta är i sin tur ett hot mot min hälsa. När utetemperaturen ligger vid 7 minus så kan mina element inte jobba snabbt nog för att rädda mig, jag får helt enkelt vira in mig i ett par lager kläder och hoppas. Jag tror ÖBO eldar sina privata pannor med döda studenter.

Denna kyla i min kropp föranledde mig dessutom att testköra, kanske årets bästa, julklapp. Duschmössan, det efterlängtade tillskottet till mina vardagsrutiner. Med en ovana av att duscha bort allt, migrän, kyla, och sorg har mitt hår blivit lidande. Nytvättslukten försvinner, det blir urtvättat och ledset, dessutom måste det torka innan jag kan sova/gå ut/göra något vettigt. Men nu, DUSCHMÖSSAN, lösningen på mina problem. Varm och torr är en bra kombination.

Något som däremot visade sig vara en motgång i ärendet var denna logik.
strilande vatten mot plast låter som ett oändligt godståg som åker förbi utanför din hörselgång. Jag löste detta genom att ta en handduk och vek ihop på huvudet. Detta dämpade ljudet något och konstigt nog bidrog det till en förhöjd mysfaktor, dumt såg det nog ut. Tjock kvinna i duschen iförd mössa garnerad med en tjock bylte av tyg. Försök få den bilden från din näthinna om du kan!

Något annat som är ett hot, och dessutom mot demokratin, det är pensionärer som får rösta på ålderdomshemmen. Detta efter ryktet att pensinärer tror att SD står för SocialDemkraterna. Det ska införas en kontrollfråga för att få rösta sanna mina ord, detta direkt efter att följande lag också genomdrivits av en arg lobbyist med diplomatutbildning ifrån GBG (men absolut inte Malmö)

ikke tågåkande tanter före högtider lagen (ITTFH)

Något för de som väntar

Nu är det bäst för er allihopa att ni saknar mig när jag är borta och avundas mig när jag kommer hem (för det tänker jag göra). För nu verkar det som att det här kommer bli av (ta i trä).

Imorgon kväll åker vi till Arlanda och tjattrar bort en natt för att sedan i gryningen ta oss ett flyg till Frankfurt. Där är det snarare ett springande som kommer ske, för att säkerhetskontrolleras inför ett långflyg till Indien. Att jag sedan ska spendera en till flygplatsnatt för att sedan åka tåg ungefär lika länge är något jag hoppas att ni följer på min resdagbok www.resdagboken.se Där heter jag dromfang. Och om jag hör en enda lat människa till som ber om en direktlänk för att denne inte kan följa de enkla instruktionerna "www.resdagboken.se sen söker du efter "dromfang" i den centralt belägna SÖK RESENÄR-rutan" då spyr jag det som finns kvar att spy efter att nervositeten har lagt sig.

Som sagt, det verkat som att Kristina har tjänat en 500-lapp av mig. Sannerligen har hon jobbat för den och kanske tillochmed förtjänat den när hon stått ut med mig. Kanske ännu mer när jag återkommer med mina historier.

Jag är livrädd. Jag vågar inte ens börja packa fast jag borde, så jag ser om det är något jag missat som jag måste panikköpa. Men det går inte för så fort jag börjar packa så är det på riktigt.

Glöm inte bort mig nu.

Jag glider

Med en stor mysig fotölj får man säga lite vad man vill, ge lite vilka etiketter man vill. Allt förlåts den person som låter en gömma sig i det bruna fluffet.

Tänk utanför skolådan

Jag börjar bli lite rädd för att resa snart. Jag ser också fram emot det massor och jag vill samtidigt bara få det överstökat för att komma vidare till nästa projekt! Jag är så full av livslust och efter att ungefär en timme trott att jag kanske ska ta en termins uppehåll och flytta ihop med slagsmålsklubben i Berlin så har jag landat i något mycket mindre som jag ser så otroligt mycket fram till nu. Jag tänker inte skriva ut det för det låter så fånigt i jämförelse men för mig är det en helt ny tankebana.

Saker är inte så svårt som folk vill få det att vara. Det är inte samma sak nu som det var för 10 år sedan, utvecklingen får framåt, saker har blivit billigara lättare bättre och världen är vid mina fötter!

Jag ska göra ett fint papper där min stora nya plan ska stå sen ska jag hänga upp den till allmän beskådan för då måste den ske. Ha!

Fy fan vad bra jag mår just i denna stund.

Ps. Den här tentan kommer inte gå, jag kan omöjligt ta den på allvar, det går inte. Vill inte läsa. Vill bara allt annat. Ds.

Jag trodde jag kunde be om mer från dig

Tillbaka i Örebro efter lite tågåkande (buss med för den delen). Den här Mammaresan gick fortare än de vanligtvis brukar, ändå gjorde vi mindre än någonsin eftersom att hon fortfarande inte är helt frisk.

Jag körde lite bil. Gjorde saken komplett genom att klanta till något. Men pensionärer har inget bättre för sig än bygga tillbaka de staket jag kör ner.

Jag anlände till den fina centralstaden för sent en söndag för att kunna åka buss. Detta gav mig ett utmärkt tillfälle att slutföra min konsumentundersökning av taxibolagen i Örebro. Här är den: För det första kanske det ska poängteras att jag bara kan namnet på ett bolag, de jag har i mobilen. Det handlar säkert om fyra eller fem olika bolag men jag har delat upp dem på färg.
Åk med de svarta taxibilarna (inte att förväxla med svarttaxi, det är något annat). De som kör de vita bilana är visserligen trevliga men de gör genvägar på gator du aldrig sett och håller sig väl inom hastighetsgränsen. De bästa resorna har jag haft i se Säpoliknande svarta bilarna. De blåser på längs den stora fina vägen som leder förbi Berhn Arena (som av filbredden och den orimligt höga hastighetsföreskriften MÅSTE vara bästa vägen) och slår rekord i att få hem mig billigt. De vita bilarna tuggar på i samma konversation som om de vore en sorts amatörteater för små barn "Jaha fröken, vad läser du, hur trivs du i Örebro".

Allra skönaste snubben någonsin körde mig när jag var ny här och vi pratade fotboll. Jag undrade hur det gått i ÖSK-AIK just den kvällen. Innan jag visste ordet av hade han langat upp en mobil:
Taxidude: Ey len hur fan e de! Öh, du hur gick det ikväll? Va faaan? De e pinsamt för fan! Du ja har körning, vi hörs. Kärlek!
Taxidude: (till mig) Du vi förlorade, det ser vi ju här, glada gnagare över hela vägen. Fy fan.

Det var den enda taxidude jag dricksat någon gång, mest för att jag nästan aldrig betalar kontant men också för att jag kände mig glad och trygg med honom.

Så det bästa tipset är att ta en mörk bil med en mörk förare och hoppas att han gillar ÖSK.

Jag hoppas att de som saknat de glada söta inläggen är tillgodosedda. Jag serverar alla klientel.

Kram på er.