Parkeringsförbud varannan fullmåne

Jag har upptäckt en mycket intressant sak nyligen när jag har letat efter tillbehör till mitt ps2, då bl.a. på blocket.
Det finns väldigt många som postar annonser i tv-spelskategorin och säljer konton på WoW. Grova pengar verkar de tjäna på det. En del konton går för flera tusen kronor.

Så min tanke är att om man är arbetslös eller av annan anledning har mycket tid över till annat och är någorlunda haj på sånt så kan man ju spela ihopnågra konton till sisådär lvl 60 och skaffa bra kläder, spetsa till ett yrke och något sånär försörja sig på det. Och om det finns en marknad för sånt här, att det faktiskt finns människor som hellre betalar flera tusen för att slippa göra alla sakerna i början. Om de vill glida räkmacka till de godase bitarna, om de är som mig. Då borde man ju kunna bygga ut sin verksamhet till att omfatta minneskort till PS vad sägs om att få köpa ett minneskort där du kan gå direkt till slutstrid i final fantasy med god level och asbra level?

I värsta fall är jag seriös, för jag kommer nog inte få något sommarjobb.

I år har jag bara önskat mig pengar, körlektioner och fred på jorden. Det känns väldigt vuxet och bra.

Förresten så var jag skadglad i början av den här veckan så nu blir det situps och inga pepparkakor som straff, eller inte moahhahaa.

Shoreline

Jag blir ledsen av fel sorts motion, och då vill jag spy. Bättre tycker jag om att småjogga lite och känna mig smal, eller powerwalka och prata tills jag inte får luft.

Jag blir ledsen för många saker, det måste ha något med att jag är Nasse reinkarnerad (förutsatt att Nasse en gång funnits och efter det dött). Först trodde jag att jag var Ior, men efter noga studier så insåg jag att Ior är mycket mer hårdhudad och sarkastiskt än vad jag är ens när jag försöker.

Jag hade fel när jag skrev igår. Det är inte fantombrådska, det ÄR brådska. Nationella är nästa vecka och jag är inte den deriveringdrottning som jag trodde att jag var.

Bara för att testa. Om du läst det här inlägget. Kommentera då. Bara så jag vet att du finns där.

Jag är en självisk korv som vill ha uppmärksamhet

Nu är allt superduperstressigt av ingen anledning alls. Jag har inte så mycket att göra men det känns som att precis allt ska vara gjort nyss. Ju mer jag försöker varva ner desto mer känner jag att det är bråttom. Jag har fantombrådska skulle man kunna kalla det.

Mitt hår ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Det är bara att stå ut. Tillochmed jag med världens sämsta tålamod förstår att man måste låta håret vila när man färgat det tre gånger på tre dagar. Jo, jag klantade mig i början och blekte bara en liten den av håret, detta kom senare och bet mig i baken om man kan uttrycka sig så. Men sen blir det extreme blond superplus.

Jag ska på biblioteket med min äldsta kusin på torsdag, det känns så väldigt egoistiskt bra. Jag får känna mig som världens snällaste människa som tar med honom, och jag kan låtsas att jag läser/lyssnar på barnsagor för hans skull och inte för att jag också vill läsa barbapappa igen.

Idag kunde jag ha klarat första delen av repetitionen på körskolan om det inte vore för att jag vet absolut ingenting om släpvagnar, inte ett jota, inte ens mina mest kvalificerade gissningar räckte fram.

Nu känns det faktiskt dags att skaffa sig lite läsare, nu är Litas blogg inte längre universums bäst bevarade hemlighet. Jag trodde det skulle vara skönt att gömma sig och sen skriva precis vad man tyckte och tänkte utan att oroa sig för att någon skulle läsa det. Det visade sig dock att motivationen till att skriva försvann iochmed att jag inte har någon publik alls. Inte ens någon som inte har en aning om vem jag är.

Dagens läxa är alltså att jag är egoistisk och beroende av uppmärksamhet fast jag låtsas som att det inte är så.
Det är självrannsakande att ha en blogg känner jag.

November

Idag var det sista MaD provet . Nationella sen världen.
Jag har precis börjat skapande skrivande på individuella valet. Det var mycket mer än vad jag trodde. Det botade min skrivkramp.

Jag skulle ha träffat Q, men jag har undlåtit mig att ringa tillbaka. Jag tror det är det bästa just nu, det räcker ett tag.

Studenten alldeles runt hörnet, ibland skrämmer det mig. Men inte nu. Nu känns det bra, som en hissnande karusell som bara dra mig med sig iväg ut i verkligheten igen. Ut ur min bubbla. Bort från det jag tror att jag är, men aldrig kommer att bli. Er.

Sis.Morphene

Det här har varit en tämligen snabb vecka. Jag var lite sjuk, tappade lite röst men överlevde tillslut.
Igår hade jag matematik D prov. Ja, rulla med ögonen och dra dramatiskt efter andan. Jag sa D.
D som i dryg. Eller bara D. Härliga liv, för jag har framför mig den extraaordinärt enervernade kurs E.

Imorse blev jag väckt av en skör och litasaknande utbytesstudenska. Det ska ringas ända från Nya Zeeland, och jag är den som kommer på tanken. Jag kände mig så speciell, dock skuggades det lite av att hon ringde för att hon var ledsen.

Jag har också varit ledsen ett tag nu, men det börjar sakta men säkert gå åt det andra hållet iocjmed att studenten finns på horisonten och tack vare den hjälpsamma Q.

Mot alla odds, du är här!

Ja, jag föll slutligen men enligt egen mening inte alltför fort för blogghysterin. Jag skaffade mig en blogg men för att jävlas ska jag inte låta någon läsa den. Läser du den ska du följa den där felsökningsmanualen

1. Har du en aning om vem jag är?
Ja, gå till 2
Nej, gå till 3

2. Är det för att jag gett dig adressen hit?
Ja, gå till 4
Nej, gå till 5

3. Du är en ont anande människa som råkat hamna här, Välkommen!

4. Jag kan inte hålla hemligheter särskilt länge. Men sprid det inte vidare. Välkommen

5. Du tycker att jag är tillräckligt intressant för att snoka reda på. VÄLKOMMEN!