My point of no return

Oj, från början så skrev jag en väldigt lång passage här som osade förakt mot de som inte kan släppa sig själva och gå vidare från att vara "student" till att vara "vuxen" och jag insinuerade också att jag är bättre än alla andra.
Istället för att att gå i min egen fälla så säger jag istället såhär:
"Det är otroligt vad folk är olika, och hur det känns som att alla är olik mig."

Alla jag bryr mig om åker och gömmer sig i det forna Sovjet den här sommaren.