Party with my pain

Det visade sig att det går bra att skriva när man är glad också. Allt är inte emoness all the time. Och måste inte vara det heller.

Jag har en ny tröja för dåligt självförtroende. Den är kritstrecksrandig och har hål för tummarna i ärmarna, den har påsydda vingar som är snörade i ryggen. Den är helt underbar, vill man gå på krogen eller vill man krypa i soffan och lyssna på Thåström medan man leker med tummarna i ärmen så går det alldeles bra. Det bästa av allt: Den här gången döljer den inget.

Igår var gyllene onsdagen då bara bra saker hände och jag hoppas att helgen fortsätter i samma tecken.

Idag var det helt okej att vara hämndlysten och bitter, zweite skrattade tillochmed. Kanske för att hon vet att det är ett friskhetstecken.

Jag har testat att använda uttrycket "Mina föräldrar" i lite olika sammahang den senaste veckan, det rullar bra i munnen och klingar fint i öronen. Det har ett underliggande brus av "normal". Ett fult ord egentligen men ibland känns det tryggt.