Tunneln i ljusets slut

Idag är jag väldigt trött och då släpper fogarna i mina murar och allt känns igen. Det känns så hårt och intensivt att jag för en stund tappar verklighetsuppfattningen. I ett par minuter finns bara det bländande mörkret. Jag har hört att när man är påväg att drunkna tappar man uppfattningen om vilket håll som är upp och ner och så simmar man mot botten. Jag tappade mina orienteringspunkter (Je perdu me reperes som man säger någonannanstans) och hittade först inte ut. Sen insåg jag att det fanns något där som betyder något mer än all skit som hänt. Det skrämde mig ännu mer.

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig och det skrämmer mig ibland mer än allt annat.