I was lonely, now i am just alone.

Det är bara en fråga om definition.

Johodu, såhär nära andra sidan av öknen har jag inte varit i år :p

Jaha, ja det var meningen att jag skulle skriva något djupt insiktsfyllt idag. En aforism över mitt nyår kanske, det är ju många väldigt intresserad av. Det kommer i ett mer organiserat inlägg. Just nu var det här det viktigaste jag hade på hjärtat.

Problemet är inte bensinen utan vattnet

Idag är jag sund sådär så man känner sig vuxen. Kliver ur sängen för att jag måste, duschar istället för att sätta på mig en mössa, äter mackor istället för choklad till frukost. Viktigast av allt, jag genar inte genom vänstersvängar, jag slirar på kopplingen som man ska i österbackarna och tänker på högerregeln på alla skitsmåvägar.

Imorgon är det halkbanan. Jag har fått för mig att man får smörgås och juice där. Jag hoppas att det är sant för det vore så gulligt. Som att man måste äta choklad efter att man mött en dementor vid Hogwarts. Fast jag har iofs inget att oroa mig för eftersom att köra rätt fram på halt väglag känns som småpotatis jämfört med att behöva komma ihåg att man inte får köra över fotgängare, ens när de är på väg över vägen.

En sak som är intressant är att alla jag pratat med säger att det är så busenkelt och bara roligt. "Enda sättet att misslyckas är att volta bilen". Där går mina varningsklockor igång. För jag har varit med om det förut. Det var den historien om ridborgarmärket, en petitess, baggis. Inget att oroa sig för, det enda som kunde göra att man misslyckades vore att flyga av hästen. Låt mig lämna lite åt fantasin. Men det känns som att det finns en chans att jag voltar bilen.

Man skall varken under eller överskatta en mycket liten gnom.

Jeep i öknen

Jaha, så var den julen över. Pang tjong. Nyår är iallafall kvar och det får man vara glad för.
Jag fick tillskott till familjen i form av en hamster som får heta Morelli, efter den snyggaste italienaren som min fantasi diktat ihop.

Mellandagarna går så väldigt segt, jag vet inte vad jag ska göra av all fritid. En liten röst i mitt bakhuvud föreslår att jag borde ta tag i lite skolarbete. Jag undrar jag om det kanske är en bra idé. Matteprojekt och tre uppsatser är ju ändå något man borde kunna fylla tristessen med. Eller så tittar man på gamla repriser av dåliga serier och äter julmatsrester till man vill spy.

Något sådant.

Tingeling bugar värdigt.

Kaos, panik.

Jag vill ha allt precis nu men så fort kan det inte gå även om det rasar fort. Tänk om det är jag som hittat på så att inget är sant, så att jag vaknar ur den längsta och varmaste dröm jag någonsin haft.
Kanske har jag hittat på alltihopa.

Vad ska jag säga till Q, min känslotorka är ju bruten. Är jag klar då?

Det här är inte ett inlägg för er, det är bara för mig. För att allt är kaos och panik, och för att jag är rädd att jag hittat på allting.

Det var en trevlig dag idag, jag blev morotad och frös och hittade en uppfinning värd nobelpriset, en varm busskursbänk kan göra så mycket med så lite.

Viska
något viktigt
i mitt öra
när jag
ler

Ge mig
hela världen
i en plåtask
med rosett.

håll min hand.

Söndagmåndagsång

Det känns så konstigt att helt plötsligt inte göra saker som det känns som att man alltid gjort. Som att baka roliga pepparkakor, och fira någons födelsedag. Inte bara grattis utan ordentligt, hoppa ur en tårta och gnoma sig. Ha ångest i kvadrat innan man hittar den perfekta presenten. Det är när man inte längre kan göra saker som man alltid gjort som man slås i magen väldigt hårt av att livet förändras. Att det inte alltid kommer vara som det är nu, på gott och ont.

Tider förändras och det gör jag med, eftersom att jag är den enda som följt mig länge så är det också bara jag som vet vad som blivit annorlunda. En av dem sa en väldigt sann sak: "..de finns aldrig där när man behöver dem, de där man skulle bevisa allt för." Är det en enda sak jag skulle vilja bevisa för någon så är det att det går att vara vänner fortfarande. Att det aldrig är försent förrän man låter det vara det. Oavsett om det var kärlek eller inte.

Från det ena till det andra så hade jag en bokrelaterad uppenbarelse häromdagen. Alla mina favoritböcker är menlösa. Jag menar alla, de är på ett eller annat vis onödiga och dåliga. Ändå älskar jag dem. För alla minnens skull, för vad som hände när jag läste den, vem jag fick den av. Eller vem som verkligen gillar den.

Jag har förträngt allt det roliga jag skulle skriva om idag, det får bli en gladare dag.

Fjällblomman och sanningen

Nu är jag tillbaka efter ett mycket olyckligt driftstopp. En person som sakteligen skall pinas sände mig ett virus. Om det var dennes mening eller ej är för tillfället inte mitt problem. Jag är arg ändå.
Det positiva är att jag nästa gång kommer kunna fixa allt själv och inte, som den här gången, ringa tusen gånger till den allsmäktiga techsupporten tillika min gåta.

Fixa är mitt mellannamn snart.

Skolhetsen börjar komma i kontrolll igen. Tack gode blä. Vill man mäta hur stressat och kaotiskt mitt liv varit kan man mäta det i antalet listor jag gjort över allt möjligt. Vanligtvis har jag ju de tre standardlistorna Att göra Att köpa Att läsa. Nu har det dykt upp många fler, hade ni sett dem skulle ni förstå vad jag menar när jag säger att jag har tvångstankar om kontroll.

Oj, nu blev jag plötsligt helt ofokuserad och glömde bort att jag höll på att skriva. det betyder nog att jag inte har något viktigt kvar att säga. Eller att jag iallafall inte minns vad det var jag skulle säga. I allafall att jag är för upptagen för att säga det.

Parkeringsförbud varannan fullmåne

Jag har upptäckt en mycket intressant sak nyligen när jag har letat efter tillbehör till mitt ps2, då bl.a. på blocket.
Det finns väldigt många som postar annonser i tv-spelskategorin och säljer konton på WoW. Grova pengar verkar de tjäna på det. En del konton går för flera tusen kronor.

Så min tanke är att om man är arbetslös eller av annan anledning har mycket tid över till annat och är någorlunda haj på sånt så kan man ju spela ihopnågra konton till sisådär lvl 60 och skaffa bra kläder, spetsa till ett yrke och något sånär försörja sig på det. Och om det finns en marknad för sånt här, att det faktiskt finns människor som hellre betalar flera tusen för att slippa göra alla sakerna i början. Om de vill glida räkmacka till de godase bitarna, om de är som mig. Då borde man ju kunna bygga ut sin verksamhet till att omfatta minneskort till PS vad sägs om att få köpa ett minneskort där du kan gå direkt till slutstrid i final fantasy med god level och asbra level?

I värsta fall är jag seriös, för jag kommer nog inte få något sommarjobb.

I år har jag bara önskat mig pengar, körlektioner och fred på jorden. Det känns väldigt vuxet och bra.

Förresten så var jag skadglad i början av den här veckan så nu blir det situps och inga pepparkakor som straff, eller inte moahhahaa.

Shoreline

Jag blir ledsen av fel sorts motion, och då vill jag spy. Bättre tycker jag om att småjogga lite och känna mig smal, eller powerwalka och prata tills jag inte får luft.

Jag blir ledsen för många saker, det måste ha något med att jag är Nasse reinkarnerad (förutsatt att Nasse en gång funnits och efter det dött). Först trodde jag att jag var Ior, men efter noga studier så insåg jag att Ior är mycket mer hårdhudad och sarkastiskt än vad jag är ens när jag försöker.

Jag hade fel när jag skrev igår. Det är inte fantombrådska, det ÄR brådska. Nationella är nästa vecka och jag är inte den deriveringdrottning som jag trodde att jag var.

Bara för att testa. Om du läst det här inlägget. Kommentera då. Bara så jag vet att du finns där.

Jag är en självisk korv som vill ha uppmärksamhet

Nu är allt superduperstressigt av ingen anledning alls. Jag har inte så mycket att göra men det känns som att precis allt ska vara gjort nyss. Ju mer jag försöker varva ner desto mer känner jag att det är bråttom. Jag har fantombrådska skulle man kunna kalla det.

Mitt hår ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Det är bara att stå ut. Tillochmed jag med världens sämsta tålamod förstår att man måste låta håret vila när man färgat det tre gånger på tre dagar. Jo, jag klantade mig i början och blekte bara en liten den av håret, detta kom senare och bet mig i baken om man kan uttrycka sig så. Men sen blir det extreme blond superplus.

Jag ska på biblioteket med min äldsta kusin på torsdag, det känns så väldigt egoistiskt bra. Jag får känna mig som världens snällaste människa som tar med honom, och jag kan låtsas att jag läser/lyssnar på barnsagor för hans skull och inte för att jag också vill läsa barbapappa igen.

Idag kunde jag ha klarat första delen av repetitionen på körskolan om det inte vore för att jag vet absolut ingenting om släpvagnar, inte ett jota, inte ens mina mest kvalificerade gissningar räckte fram.

Nu känns det faktiskt dags att skaffa sig lite läsare, nu är Litas blogg inte längre universums bäst bevarade hemlighet. Jag trodde det skulle vara skönt att gömma sig och sen skriva precis vad man tyckte och tänkte utan att oroa sig för att någon skulle läsa det. Det visade sig dock att motivationen till att skriva försvann iochmed att jag inte har någon publik alls. Inte ens någon som inte har en aning om vem jag är.

Dagens läxa är alltså att jag är egoistisk och beroende av uppmärksamhet fast jag låtsas som att det inte är så.
Det är självrannsakande att ha en blogg känner jag.

November

Idag var det sista MaD provet . Nationella sen världen.
Jag har precis börjat skapande skrivande på individuella valet. Det var mycket mer än vad jag trodde. Det botade min skrivkramp.

Jag skulle ha träffat Q, men jag har undlåtit mig att ringa tillbaka. Jag tror det är det bästa just nu, det räcker ett tag.

Studenten alldeles runt hörnet, ibland skrämmer det mig. Men inte nu. Nu känns det bra, som en hissnande karusell som bara dra mig med sig iväg ut i verkligheten igen. Ut ur min bubbla. Bort från det jag tror att jag är, men aldrig kommer att bli. Er.