Skuggorna bakom oss trots allt.

Idag har jag genomfört den mest episka storstädningen någonsin i den här lägenheten. Det tog hela dagen och kommer förmodligen raseras inom en vecka men jag är så frukansvärt nöjd över mig själv. Jag anser det också vara att föregå med gott exempel till andra människor som inte städar sina lägenheter och därför är tvugna att bo hos mig. Inte för att jag vill att han ska flytta hem, utan för att jag vill se vad som händer när han inte kan skylla på det längre. Det värsta är att jag inte får hjälpa till med städningen, vilket betyder att den pågått i snigelfart aslänge nu. Det är inte alla som verkligen kan viga en hel dag till att vända uppochner på allt man äger och har och putsa framför bakom och runt det.

Sorgligt nog kvarstod ändå flera timmar av den här dagen efter att jag slutfört städningen. Så det blev mer liggande och väntande.

Men ikväll ska jag tvätta på riktigt.

Radion spelar ingenting

Idag har jag haft en helt otroligt lång dag som gett mig nästan ingenting. Dagen försvann utan att jag gjorde något viktigt alls. Det känns som att jag lever i ett vakuum när jag inte har sällskap, vilket är ganska ledset. Jag har varit bra på det här förut. Men jag har några dagar till att skärpa mig på. Imorgon ska jag göra ett ärligt försök att städa ordentligt, eller åtminstone läsa en smart bok. Men jag vill helst städa, det vore så bra.

Det är faktiskt inte helt sant att jag inte gjort något idag. Jag har gjort en hel del idag, men inget som är för min skull. Jag har nog i ärlighetens namn spenderat dagen med att försöka göra mig oumbärlig och outbytbar.

Gör jag någonting imorgon så är det att se över min uppskattning av mitt eget värde en gång till.

Men det är imorgon, ikväll ska jag tvätta.

Do u need any love and devotion?

Innan jag skriver något läser jag alltid igenom det senaste inlägget och även om jag vet att jag hade en god tanke och en tydlig vision med det jag ville ha sagt 12 augusti så mår jag bara illa av att läsa det nu,. Jag får fan ta och skärpa mig. Min mystik är inte mystik längre, den är sockervatten och bakfyllespyor.

Tills jag får mitt mojo tillbaka så kör vi old school.

Jag var på Talangen igår och tittade på när The Gordons snuvades på vinsten men ändå fick en hedrande andraplats och jag får chansen att höra mer redan nästa helg. Jag vet inte om jag är lättroad eller om de är stencoola men trevligt var det iallafall. Och min bejbybejby är supersnygg när han gör sin grej. Jag funderade på att köpa dvd:n som ska bli av hela tävlingen och se det som en investering i vårt förhållande. Då kan jag titta på den när jag är ensam och bli lite kärare varje gång.

Heltigenom så är jag så otroligt nöjd just nu. Och fruktansvärt bitter och irriterad också förståss, men det sparar jag till min andra älskade för att hon ska känna sig speciellt.

Love me when I'm gone

Det känns för kryptiskt även för mig att skriva om vita kaniner och deras eventuella inverkan på min framtidssyn. Jag vill skriva så mycket idag och det spretar så otroligt. Jag vill skriva en lång kärleksförklaring jag förmodligen kommer ångra. Jag vill vara svamp-bob. Kanske ska man hoppas mer än man ska ångra för att det är skönare. Jag vill dansa och hoppa och gunga i parken. In under trädet en sen varm kväll. Jag vill vara slamp-bob i vått gräs. Jag vill dricka sprit, röka och glömma. Främst av allt vill jag inte vara någon annan, inte vara den optimistiska beslöjade mystikern jag känner, älskar, hatar, saknar, ångrar och har distans till.

Jag vet vad jag inte vill och om jag fortsätter att fylla i sånt jag vägrar kommer det snart gå att skönja en kontur av det jag är menad att göra med mitt liv.

Jag vill så otroligt gärna skriva och nå någon med det men jag hittar inte mitt format och forum. Jag mottar tacksamt ledning i frågan.

Och om den hypotetiska kaninen sa något alls så är det att allt blir bra.

Snokoskop

Det här med att växa upp är helt klart situationsbundet. Jag kan vara otroligt vuxen här för att sedan vara mycket mindre någonannanstans. Jag skulle vilja ha balans men erkänner samtidigt att allt är relativt och att det förmodligen är det som får jorden att snurra. (Håll käften naturvetare inom mig).

Kul det förresten, att jag efter all identitetskris och lojalitetsförändringar fortfarande definierar mig själv som naturvetare. Det är ändå något jag är stolt över. Det var en vacker känsla att vara en del av en sådan gemenskap det skapas av att vara lite mer. En elit på en soptipp är fortfarande en elit.

Mareld

Dagarna går väldigt fort och fruktansvärt sakta samtidigt. Det blir mycket pengar iallafall. Så att jag klarar mig. Eller oss. Små vackra ord.

Bli min älskling

Det här är en dag som lämpar sig väl för stora ord. Jag har storstädat direkt efter jobbet. Har absolut ingen aning om var de krafterna kom från. Nu finns det extra plats för det viktiga i mitt liv iallafall.

Så länge jag andas

I väntan på hysteri. Du tror mig inte men det kommer, jag har varit Earl längre än jag varit Linn därför är det en avgjord sak. Kom ihåg att det var här du hörde det först.

Pingvin föralltid.

Idag är jag inne på den fjärde twilightboken, en gång till. Det förvirrar mig och det får mig att tänka klarare. Det förstör mig lite och det kanske räddar mig fullständigt. Det får vi se i eftermiddag tror jag. Jag behöver en besatthet som är sund.

Jag kanske inte är mänsklig men jag ändå kvinna.

Det här är det våghalsiga påhittet att blogga på en trådlös lina som åker 90 km/h. Förhoppningsvis hamnar iallafall lite av det här i mitt arkiv och så kan jag posta det någon gång. Är på hem från en jättefin semester i norska fjällen. Där har jag gjort två mycket, för mig, ovanliga saker.
Uppskattat naturlandskap och saknat min pojkvän. Det är I-landsproblem man aldrig vill bli av med.

Jag har helt slut på poetiska ord, jag känner mig bara helt vanlig och det är ovanlig skönt. Jag tror att jag kommer bli ett sånt där hundögt pateto som aldrig får en kreativ rad ur sig igen därför att de vackra orden inte kom ur min storhet utan bodde i min ångest. Århundranden från detta när mina samlade emodikter kommer i tryck och jag är en haussade kulturlegend kommer denna dag att markeras som den dagen då Lita dog och Linn tog över och levde hennes liv helt normalt tills det tog slut.

The end.