Du är resan som jag velat ska ta fart.

Igår var jag och såg min framtid. Jag blev både förväntansfull och rädd.

Campus är större än Vågbro. Vissa av föreläsningssalarna såg precis ut som i amerikansk collegefilm. Jag kan inte bekskriva det bättre. Resturanger överallt, i teknisthuset fanns enservering av pastabuffé varje dag, med möjlighet att för 35 kr ta med sig en låda hem. Det är något jag ska överväga att göra varje dag resten av mitt liv.

Lägenheten var hemskt liten, mycket mindre än jag trodde. Men jag har en odödlig optimism som kommer att ro allt det här i land.

Och jag är fruktansvärt rädd, för att vara ensam, utan mamma, långt borta.

Jag skymtade Måns, ni skulle inte tro mig om jag sa förklarade men så är det.

Kärlek lovar stort men håller tunnt.

Idag är det födelsedag som inte känns så födelsedagig. Kanske för att jag var på jobbet, och för att jag tappat en liten bit av min barnakänsla på att vara på väg att flytta hemifrån. Mognadesprocessen kan mätas i sopsäckar. Jävlar vad massor med skit jag samlat på mig genom åren. Det kändes renande för själen att slänga grejer. Som att släppa taget om sitt förflutna på något vis. (Jo, jag är psykoanalysexpert och skitviktig, stäm mig!). Mitt mål är att ha så lite grejer som möjligt när jag flyttat. Sparsamt möblerat, begränsat pyntat. Kanske kommer jag ifrån inredningsstilen som för tillfället går under namnet "Förvirrad 14-åring". Och de blir förjäkligt lättstädat. Åh de våta drömmar jag har om mitt nya hem. Tilläggas måste dock att det sparsamma inte gäller köket. Jag har mer köksredskap än vad jag har något annat just nu. Vi får se vad jag ska göra åt det.

Det känns någorlunda stort med 19 ändå. 20 är det första som skrämmer mig.

Jo, jag kom in på Örebro Universitet, ja jag måste lägga till "Universitet" därför att det tillhör den skitviktiga biten av "låtsaspoetisk och skitviktig". Nu är det bara tak över huvudet och ett par andra saker som ska redas ut så är jag på väg.

Kul för mig.

Det jag trodde var närhet var blott Alvedon

Jag trivs på jobbet, jag känner mig viktig och behövd. Jag räknar dagar och skriver listor, väntar på att Q ska få slut på semesterdagar. Skickar små elektroniska nödsignaler över vattnet. Spenderar pengar. Och överlever det mesta. Undivker de flesta. Cyklar till ingenstans. Lägger bud på trasiga pinnstolar. Är skitnödigt kvasiintellektuell, poetisk, dramatisk, melankolisk.

Just nu är jag jag, och längtar efter förändring. Känner mig tatueringpiercingfärgahåret och inser att jag redan varit där. Men något nytt ska jag nog hitta på, vänta bara.

My point of no return

Oj, från början så skrev jag en väldigt lång passage här som osade förakt mot de som inte kan släppa sig själva och gå vidare från att vara "student" till att vara "vuxen" och jag insinuerade också att jag är bättre än alla andra.
Istället för att att gå i min egen fälla så säger jag istället såhär:
"Det är otroligt vad folk är olika, och hur det känns som att alla är olik mig."

Alla jag bryr mig om åker och gömmer sig i det forna Sovjet den här sommaren.

I love you, but I've chosen darkness.

Nu har jag perspektiv igen. På ALLT. Från livet och kärleken till vardagsgöra och överlevnadsstrategier. Studenten var exakt allt jag ville att det skulle vara. Och "det nya livet" är prima. Visserligen är det bara är inne i preludium, eller prolog beroende på vilket medium det nya livet förmedlas på. Det lutar åt prolog eftersom att jag inte kan sjunga särskilt bra.

Men det finns något där som gnager.

Men DU har du!

Jo jag vet att jag kanske borde blogga nu, om studenten och om hur allt gick. Men det går inte för jag har inte fattat än. Min hjärna har inte tagit in faktumet och jag kan ännu inte sortera bort allt som inte spelar roll.
Max en vecka till sen så ska redogörelserna klarna.

Jag vet att jag gillar NV3 i sin helhet, och som en sjuk klyscha saknar jag mest de jag aldrig lärde känna.

På måndag börjar jag jobba. Det kommer komma rapporter om det med.

Det är nu allt händer, det är nu jag tänker agera på riktigt. Akta dig.

Du sa: "I never needed someone like I need you"

Sista skrämmande veckan innan nya skrämmande saker tar plats i mitt liv. Jag ska förhoppningsvis klara mig alldeles utmärkt på mitt sommarjobb och lära mig en massa saker och få erfarenheter som kommer väl till pass i livet.

Och när sommaren är slut så bär det av till den stora världen. Det känns konstigt eftersom att jag har längtat bort så länge och nu är jag mest rädd. Rädd för att ta studenten, jobba, flytta. Det är synd om dem som får allt som de vill ha.

Som tur är så finns det alltid en del saker som är som alltid så man slipper oroa sig.

"Den vackraste stunden i livet var den då du kom."

Ballonger till alla.

Det är tur att jag får kommentarer iallafall någon gång per sekel så jag kommer ihåg att jag borde skriva något. Det har hänt mycket på kort tid nu.

Jag är gladeliglad för mitt nya liv har nästan börjat. Studenten om en pytteliten stund. Bara en sak kvar att göra, matteprov på onsdag sen livet. Så känns det iallfall.

Ännu har jag inte fått något sommarjobb, men jag har kämpat tillräckligt för att slippa skämmas. Däremot så ser det ljust ut på bli "antagen till högskola eller unversitets" - fronten. Jag har en bra magskänsla och goda meritvärden.

Stora pussar och kramar till alla där ute, speciellt de som gör tv-stunderna finare.

Jag är nöjd med livet som jag lever här. Är du? Eller är du den som egentligen borde skärpa dig? Bläe.

Post is teh shit

Hur kan man inte blogga om studenten såhär 33 dagar innan när vädret är dåligt men humöret på topp?
Jag är halvvägs genom min sista uppsats, dessvärre har jag kört fast med matten igen. Men alla dalar har sina berg som det heter, eller så var det något jag hittade på.

Evelina gav mig ett jobb, hon är världens snällaste, tyvärr så motpresterade jag inte likvärdigt och gav upp. Jag är helt enkelt inte en stresstålig människa, de som är det, och speciellt Evelina, ska ha en stor eloge.

Man kan se en mycket aktuell och viktig film på min webdesignssida nu. Se länklistan.

Idag ska jag slutföra allt och lägga mig för att invänta tidvågen ;)

Kram till alla er ettor och tvåor som inte har ynka 33 dagar kvar till den stora vida världens öppnande

Lollipopocoaster

Jag är så trött på det vanliga men ibland får man vad man ber om.
I sammanfattning:

*Snart student, tjoho
*Valborg kommer bli riktigt roligt, tjoho
*Jag är trött på gymnasiet nu.
*Jag kommer sakna min mamma när jag flyttar.
*Det heter "Jag vill" inte "Jag ska", ouppfostrade unge.
*Nu får det ta och hända något romantiskt här!

Dagens låt: First day of my life - Bright eyes.